Soppa, spik och en synnerligen strukturalistisk svartpeppar

Igår upptäckte jag en sak, nämligen den att kombinationen av cola och svartpeppar är en synnerligen fungerande sådan. Inte svartpeppar i själva colan, förstås, men väl någonting svartpepprat och ätbart tillsammans med denna.

I sig självt är detta förstås en väldigt banal upptäckt. Men jag tänkte vidare, och kom fram till att det förmodligen inte var varken colans eller pepparens essens som gjorde att denna kombination fungerade så väl tillsammans, utan i stället någon enskild egenskap hos dessa. Det borde, i teorin, gå att ta två andra föremål som har samma egenskaper och uppnå samma effekt.

Om jag nu sätter ett ord på bägge dessa egenskaper så kan jag använda dessa två som utgångspunkter för ett vidare utforskande av smakens underliga värld. Till att börja med så skulle väldigt många saker vara någonting annat än dessa två utgångspunkter, vilket är självklart men viktigt att påpeka. När vi hittat ett par saker som är lika utgångspunkterna - och ett par som absolut inte är det, som kontrast - så kan vi börja ana ett mönster eller en skala av likheter och skillnader. Och om vi sedan sätter ord på någonting som ligger väldigt långt bort från våra utgångspunkter, och sedan ett mellanläge, och sen ett till -

Why, då har vi helt plötsligt början till en begreppsapparat, och om vi fortsätter så här ett tag så bildas över tid fler begrepp för mer nyanserade smaker och mer komplicerade kombinationer av smaksensationer.

Och allt detta utifrån helt vanlig cola tillsammans med helt vanlig svartpeppar. Utan extra tillsatser. Är det inte underbart?