Svårt språk

Vissa påstår att ett svårt språk består av svåra ord. Jag har aldrig riktigt förstått det där. Jag menar, förvisso så är rhizomatiska spontanorganiserande subjektspositioner en smula outhärdliga, men saker brukar oftast ändå vara ganska rättframma. I alla fall om skribenten bara försöker låtsas vara svår; det brukar för det mesta vara enkla meningsbyggnader med svåra ord inkastade för att ge sken av att någonting svårbegripligt har sagts. Vanligtvis räcker det med att lista ut vilken ordklass ordet tillhör, se vilken plats den har i meningen gentemot de andra orden och därefter använda wikipedia för att slå upp det för att saker ska bli uppenbara.

De som gnäller på svåra ord brukar hävda att det är bättre att använda sunt förnuft i stället. Jag vill vända på det och uppmana alla att använda det sunda förnuftet i stället för att gnälla på de svåra orden. Ty det sunda förnuftet säger att meningar vanligtvis är grammatiskt korrekta, vilket leder till att den som kan grammatik ofta kan lista ut vad det hela rör sig om även om alla ord inte är begripliga. X gör någonting; någonting är X; X utförs - vad det än är så är det antingen ett substantiv, adjektiv eller verb (vanligtvis), och utifrån detta kan vi dra vissa slutsatser om vad det är..

Exempelvis så utgör alla tre svåra orden i första stycket tillsammans ett substantiv, och vad de än är för något så är de outhärdliga. Och om jag hade fortsatt med att beskriva varför de är outhärdliga så hade du kunnat använda denna "vad de än är så är de..."-tanke för att komma vidare i texten utan att behöva haka upp dig på betydelsen. Vilket underlättar en smula ifall det hela skulle visa sig vara ett sidospår som aldrig återkommer igen.

Det verkligt svåra börjar när författaren ger sig på själva grammatiken. Då spelar det ingen roll om orden är de lättaste som någonsin använts - det blir svårt i alla fall. Se bara på det här exemplet:

Jag vet att du vet att jag vet att du vet att jag vet att du vet att jag inte vet att du inte vet att jag vet, men vad jag däremot inte vet är om du vet att jag vet att jag vet att jag vet om vad du vet. Vad jag vet, i alla fall.

Svårt, inte sant?

Inte? Jag tyckte inte inte inte det var svårt, men det beror inte på att jag inte tyckte att det inte var lätt. Nej, det beror i stället på att jag inte tyckte att du inte visste att jag visste att du tyckte det inte var svårt, och därmed inte kunde tycka någonting annat.

Som ni ser så är det här med svårt språk inte särskilt lätt. Men det visste du ju redan, inte sant?