Inlägg
Vi datornördar vänjer oss rätt fort vid saker som kan fixas med konstiga åtbörder och ritualer. Min externa hårddisk började nyss agera långsamt - i stället för femton meg per sekund så gav den mig en halv. Strax under optimum, så att säga.
Lösningen? Att dra ur USB-sladden från baksidan av datorn och sedan sätta in den igen. Inget annat. Bara det. Inga arkana kodförändringar. Inga modifieringar av registret. Inga ominstallationer av drivrutiner. Inte ens en omstart av datorn. Bara sladd ur och sladd i. Sedan var allt i full gång igen. Som genom magi hade hastigheten multiplicerats med trettio. Rakt av.
Detta är fullt normalt beteende hos en dator, och vi nördar anser att dessa ritualer är helt, fullt och hållet naturliga. Vi blir oerhört misstänksamma om saker och ting börjar fungera, ni vet, felfritt och utan märkliga behov som måste tillfredsställas. Det är som det ska att vissa saker bara fungerar om vi sparkar på dem på det där speciella viset, slår dem med en viss speciell handhållning, och lutar dem i en viss specifik vinkel. Samtidigt. (Fast bara om vi håller in den där speciella knappen i exakt så många sekunder. Förstås.)
Det är inte helt märkligt att vi betraktar världen på ett annat sätt än människor som inte är datorkufar.
Egentligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
*skrev lång kommentar* *insåg att jag inte hade gjort mitt syfte helt klart* *kom inte ihåg min poäng* *delete*
SvaraRaderamen jag håller med. Jag förvånas ständigt av folk som blir förlamade istället för att prova sig fram tills det funkar igen.
Det är lite som folk som missar ett tågbyte någonstans, och nästa tåg kommer inte förrän om fyra timmar. Folk som, i stället för att gå ut och utforska staden när de ändå är där - sitter kvar på stationen och väntar. Hela tiden, rakt igenom, non stop.
SvaraRaderaFolk gör förvånansvärda Saker. Ibland. För det mesta.