Sagan om köttfärslimpans kanter

Det var en gång en familj som älskade köttfärslimpa, och åt sådan med jämna mellanrum. "Vem kan stå emot denna ljuvliga delikatess?" är den fråga som familjen ställt sig i flera generationer.

De hade vissa egenheter för sig när det kom till köttfärslimpor, denna familj. Ni ser, innan den stoppades in i ugnen så kapade de av bägge kanterna av limpan, så att den blev exakt en viss längd lång. Detta hade de gjort med varje limpa sedan tid urminnes, men ingen tyckte det var konstigt eftersom de Alltid gjort så.

En dag frågade ett av barnen - som var i den åldern då det ställs frågor om allt och inget - varför kanterna måste kapas av innan limpan stoppades in i ugnen. Modern - som var en mycket klok och tålmodig moder - svarade då att så hade vi minsann alltid gjort, och att det inte är rätt om det inte görs på det viset. Hon fortsatte sedan med att berätta om när hennes mamma, på den gamla tiden, också alltid kapade av kanterna på limpan.

För att få lite ro bad den förstående och kloke modern - hon var ju trots allt både förstående OCH klok - barn att springa över till mormor och fråga henne om limpans kanter. Sagt, sprunget och gjort.

När mormodern hörde frågan så blev hon glad, och berättade om de ljuva tiderna i hennes barndoms kök. Redan på den tiden kapades kanterna av, och det var så mysigt på den tiden förstår du. Aaaah, ljuva köttfärslimpeminnen. Fast jag kommer inte riktigt ihåg varför vi kapar av kanterna. Kom - vi går och frågar min mor, din mormorsmor!

Efter ett litet tags gående och gående kom barn och mormoder till mormorsmodern. Hon var rysligt gammal, men fortfarande frisk och kry. När hon fick frågan skrattade hon, och frågade: "kapar ni fortfarande av kanterna? Kommer du inte ihåg, min dotter, att vi hade en så rysligt liten ugn där i din barndoms kök, och att limpan inte fick plats om den inte kapades en smula?" -