Jag tror det är dags att sparka igång en ny serie. Här på internet finns det en lång och rik tradition av att skriva och läsa fan fiction, och på den här bloggen finns det en lång och rik tradition att skriva saker i serier. Om vi kombinerar dessa två element så får vi - just det - en serie av fan fiction.
Now, grejen med fan fiction är att en på det stora hela kan skriva hur som helst. Grejen med den här bloggen är att dess koncept är så pass brett att en kommer undan med att skriva om ganska mycket vad som helst. Därför sparkar jag nu igång en serie i stil med 'I all korthet', där varje enskilt inlägg är en sluten enhet med en början, mitt och ett slut. Så, släpp nu alla krav på narrativ konsistens, konsekvens och suspens, och enjoy the taste of things to come:
"Efter att ha landat på planeten Vulcan tog kapten Picard en munfull av lembas, och tänkte över läget. Kriget mot Xenu gick inte helt bra, och om ryktena om att Voldemort funderade på att ansluta sig var sanna var det mycket illabådande. Men som den orubbliga karaktär hen är låter hen sig inte rubbas - Weimarrepubliken måste bevaras, no matter the cost! Avante!
Livet på Atlantis var relativt behagligt, i alla fall i jämförelse med den dinosaurieinfesterade ödemarken. Att Olympus Mons skulle bli det nya Atlantis var det ingen som anade vare sig första, andra eller fjärde gången ön sjönk till havets botten, men så blev det. Exakt vem som lät de båda kvacksalvarna Dexter och DeeDee få fri tillgång till det genetiska laboratorium där de in i minsta detalj lyckades återuppliva samtliga kända dinosauriarter och anpassa dem till Mars atmosfär är okänt, men Picard sköt det åt sidan och kliade sig ännu en gång på hakan. Det var nog dags att ringa upp den gamle mästaren, Nebukadnessar.
Signal. Beep. Beep. Beep. Aristoteles svarade, så som det behagar de busiga, och höll en lång utläggning om relationen mellan dygden och det goda livet. Efter tid bröt sig Sverker Olofsson in i samtalet och vidhöll att den nikomantiska etiken i grunden bygger på ett missförstånd som skedde i nionde dimensionen. Fonzie tröttnade rätt fort på det hela, och sprejade ner alla med hårsprej. Samtidigt, på andra sidan stargaten, hade Teal’q just hittat ett nytt användningsområde för sin Weighted Companion Cube, nämligen som kapsylöppnare."
2.3.09
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Underbart, nu fattas bara en fortsättning.
SvaraRadera