Det här med att lära sig saker

Det är lätt att bli kunnig om saker och ting. Det är fruktansvärt lätt. Det är så lätt att det kan beskrivas och förklaras i en enda mening. Det är inte ens dyrt - faktum är att det är helt, fullt och totalt gratis. Det är lätt och det är gratis. Det hela kan sammanfattas så här: gå till biblioteket och läs en bok. Läs sedan en till bok, och en till. När du väl läst fem, sju, tio böcker så kan du relativt mycket i ämnet. Inte allt, men the general gist. The basics.

Superenkelt, med andra ord. Till och med jag kan.

Ändå händer det väldigt ofta att folk låter bli att göra just detta. Även och särskilt som det faktiskt skulle räcka med tre - ibland till och med en! - bok för att deras liv skulle förbättras radikalt. Det behöver inte vara någonting avancerat - glöm Freud, glöm Parsons systemteori om ALLT, glöm Virilios förton olika sorters virtuella ljussättningar av verkligheten. Någonting enkelt, typ en grundbok i psykologi, en lättillgänglig sammanfattning av en viss lag, en ordbok med humoristiska förklaringar av svåra ord. Sådant. Enkla saker som är enkla att lära sig och enkla att tillämpa direkt på verkligheten. Konkreta saker med konkreta tillämpningar.

Ändå tar folk inte till sig dessa saker. Varför?

För tid sedan läste jag en artikel borta på Overcoming Bias (se - jag håller mitt nyårslöfte!) om att det bästa sättet att göra folk intresserade av forskning inte är att donera någon extra miljard till spiffig utrustning på universiteten. Det behövs, förvisso, men det är inte det effektivaste av alla sätt att få folk intresserade. Nej, i stället för att göra det lättare för forskarna att bedriva sin forskning, så ska vi göra det svårare för den vanlige medborgaren att ta till sin den forskning som redan är gjord.

Så som det ser ut idag så är det bara att gå till bibblan och läsa en bok. Hur enkelt som helst. Ingen konst alls. Vilket också är anledning till att folk inte gör det. Det kan ju göras när som helst, så varför göra det nu, liksom?

Nej, i stället gör vi det supersvårt för folk att få tillgång till kunskap i ett ämne. Kanske, som den gode Eliezer föreslår, genom att återinföra det gamla gillesystemet, där den Heliga Gilleskunskapen bara var till för de Invigda, och enbart de som genomgått en svår och prövande och allmänt skitjobbig provprocess fick tillgång till den. Alla andra är persona non grata och skjuts vid upptäckt. Utan pardon. Enbart invigda, inga utbölingar. Och inga undantag.

Tanken här är att om folk väl gjort den här ansträngningen för att få tillgång till kunskapen, så kommer de att se till att lära sig den både på bredden och på djupet och på tvären, och vända på alla möjliga och omöjliga stenar för att upptäcka alla aspekter och nyanser och detaljer. Ni vet. Verkligen gå in för det hela. Med själ, hjärta och - per definition - smärta.

Vilket många onekligen inte gör, nu när det bara är att gå till bibblan och skaffa fram kunskapen. Bara sådär. Enkelt, smidigt och gratis. Ingen konst alls. -