Serialitet, del 3

Det var en mörk och stormig natt, och godisfabriken hade just stängt för dagen. Willy Wonka suckade förnöjt, och gick sakta hem över hedens ljungbeklädda kullar. Efter viss tids gående följde Per Albin Hansson upp, och sade: "Vi har en lång väg framför oss, men min väg är inte din väg. Hej, och farväl."

Förvirrad fortsatte Willy vandringen, men redan efter bara tjugotre steg kom ännu en historisk personlighet och yttrade: "Jag är julens spöke, Mr Scrooge!"

Samtidigt, i London, undrade Mr Scrooge varför det kändes som att någonting saknades denna jul. Rikedomen hade växt som den skulle, och de fattiga hade fösts undan så som sig bör, men det var ändå någonting som inte riktigt var som det borde vara. I ett tillstånd av rastlös förvirring ringdes den gode grannen Linus Torwalds upp, som svarade: "Livet är som en ask med choklad - du vet aldrig vad du kommer att få."

I en annan del av världen höll Forrest Gump en monolog om sitt liv. Just när den kända biten om chokladasken skulle komma så kom hen av sig, och glömde bort vad hen skulle säga. I en akt av genering böjde hen sig ner för att knyta sina perfekt knutna skosnörena - och se, där låg en gyllene biljett!

Willy rös, och kände att någonting gått väldigt, väldigt snett, men kunde inte riktigt sätta fingret på vad. Smått irritad fortsatte hen vandringen vidare över nejden.