Idag blir det ett mycket kort tankefel, som kan tyckas vara ett debattinlägg i en rad dagsaktuella politiska diskussioner. Men det skulle det förvisso vara vilken dag jag än skrev det, eftersom det tankefel jag ämnar spana är något som sker dagligen och som kan användas av alla sidor i den politiska diskursen mot alla andra sidor. Med den enda begränsningen att det är ett assymetriskt argument som endast kan användas av den sida som för tillfället inte har makten för att kritisera den sida som för tillfället har den.
Det är alltså ett tankefel som är särskilt vanligt förekommande hos de människor och organisationer som är i ständig opposition.
När någon får eller tar ansvar för något så ligger det alltid vissa begränsningar inbyggda i detta. Till exempel är det viktigt att minnas att man inte vare sig kan ta eller få ansvar över skeenden man inte kontrollerar.
När jag ges ansvar för till exempel mina barn genom det faktum att jag och min fru får dem (Jag hatar ordet skaffa i det här sammanhanget. Barn får man, man skaffar dem inte.) så betyder inte det att jag alltid i alla sammanhang in till tidens ände kan anses skyldig att svara för kostnader, reparationer eller andra åtgärder som uppstått på grund av mina barn. Mitt ansvar har en inbyggd begränsning i det att jag bara behöver ta ansvar för de delar av mina barns liv som jag kan anses ha en viss kontroll över. De första 15-20 åren eller de aktiviteter som jag uttalat eller genom underlåtelse tillåtit och haft möjlighet att kontrollera t ex.
Men när vi vill kritisera någon för något som gudarna, ett illvilligt öde, världskonjunkturen, en jordbävning eller något annat stort ansvarslöst och okontrollerbart har ställt till med, då struntar vi i den här typen av ansvarsbegränsningar. Då låtsas vi att ett ansvar alltid är strikt och obegränsat och att den vi upplever som ansvarig är ansvarig även för det som denne omöjligen hade kunnat kontrollera, åtgärda eller ens begränsa verkningarna av.
Det är så skönt att få vara rättmätigt arg på någon som är skyldig, eller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Aye. Särskilt om denna någon är någon annan. Det blir av någon anledning inte lika angeläget att dela ut välförtjänt kritik när det gäller ens egna handlingar. ;)
SvaraRaderaMin mamma tycker inte om uttrycket "att få barn", barn får en inte ;)
SvaraRaderaSjälv använder jag gärna "drabbas av".