Textualitet

Under mitt år som retorikstudent så har jag lärt mig väldigt många saker, och fått många andra bekräftade. En sak som har inslag av bägge är att det är väldigt bra att skriva ner saker, och detta än mer när det gäller resonemang. Det spelar ingen roll hur bra en kan resonemanget - att skriva en text av det är lika nyttigt varje gång.

Anledningen till detta är att när en resonerar i huvudet så brukar en hoppa över de luddigare delarna av ens tankegångar om det hela och fokusera på de delar en kan bäst. Om ett resonemang består av fyra delar och en kan A och B som rinnande vatten, men bara har ett halvt grepp om C, så kommer en att misslyckas med att komma till D när en försöker övertyga någon med detta. När en resonerar med sig själv så är en vanligtvis överens med sig själv om slutsatsen - D - och är därför lite förlåtande om en inte har en komplett förståelse av hela vägen dit. När en resonerar med andra finns inte nödvändigtvis denna förlåtande förståelse, vilket är något av ett problem.

Att skriva ner resonemanget i sin helhet är en oerhörd hjälp i detta avseende, för om texten ska fungera så måste alla bitar vara på plats. Det ser oerhört fult ut om en viktig del av ens tankegång inte framgår klart, tydligt och komplett, och genom att arbeta bort de fula partierna så får en samtidigt en större förståelse för vad det är en sysslar med. De delar som en skriver med flygande hand och i elokventa ordalag kan en väl, men de delar där en stannar upp och måste tänka till är de intressanta delarna - det är där den pedagogiska processen slår till. Och när en väl konfronterar omvärlden med resonemanget i fråga så kommer den första frågan obönhörligen att röra just precis det området. Utan pardon.

Som retoriker är det dessutom en ofrånkomlig del att memorera diverse tal och anföranden, så att en kan framföra dem på ett effektivt sätt. Skrivandet blir här en viktig del - det är väldigt mycket lättare att minnas en text en skrivit från början till slut än ett tal en bara har skrivit ett par stödord till. Med övning blir det lättare att spontanhålla tal och anföranden på stående fot, men innan en har denna övning så finns det en brutal risk att en kommer av sig och inte finner några som helst ord. Vilket, enligt uppgift, tydligen är pinsammare än att hålla ett absurt anförande med ett rakt ansikte.

Dessutom så har text den fördelen att jag kan dela med mig av erfarenheter och insikter utan att behöva leta upp dig och skrika dem i örat på dig; det är en lite bekvämare pedagogisk metod för alla inblandade. Såvida jag inte tänker fel nu igen. -