Inlägg
Widhams inlägg igår fick mig att börja tänka på alla dessa extremt onödiga gräl och missämjor som uppstår mellan människor på grund av att de är totalt, helt och till fullo överens om någonting. Det kanske låter som en märklighet, men det händer oftare än vi vill erkänna.
Den paradigmatiska situationen är när ett par i valfri form av amorös relation går och handlar. De har en lista över saker som ska inhandlas, och en generell plan som följs. Sedan kommer de till en punkt där någonting litet ska avgöras - huruvida de ska ta någonting av märket x eller motsvarande av märket y. Ingendera har egentligen någon stark åsikt åt endera hållet, så valet är helt och hållet likgiltigt för bägge. Det kan bli det ena, det kan bli det andra; det spelar ingen roll alls, för någon av dem.
Varpå det obönhörligen uppstår någon slags mentalt och diskursivt dödläge kring vilken som ska väljas. Det uppstår ett slags metaforiskt tennisspelande, där andemeningen "välj du" bollas fram och tillbaka (och tillbaka) (och tillbaka) tills bägge är på påtagligt sämre humör än när de började, och z läggs i korgen bara för att bägge är överens om att det inte spelar någon som helst roll huruvida x eller y valdes.
Now, jag kan se på er redan nu att ni redan i detta nu sitter och tänker tillbaka på den senaste gången det här hände. Eller när en annan situation av samma karaktär inträffade. För den här typen av oenighet via enighet inträffar. Dagligen. Överallt. Medan jag skriver och medan du läser så händer det igen. Och igen.
Det känns som att det borde finnas sätt att komma förbi det här. På något vis. -
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sen finns det ju en annan situation, som inte egentligen är samma sak alls, men jag kom att tänka på den, så nu ska jag banne mig skriva om det - nämligen två som TROR att de menar samma sak. Jag har varit med om ett ganska underhållande tillfälla av detta.
SvaraRaderaF hade lagt märke till att A ändrat sitt beteende något. Jag och F kom fram till att det skulle kunna tolkas som att A var intresserad av F, men att det med största sannolikhet inte var så.
Senare diskuterade vi saken med P. Diskussionen kom inte så långt innan F och P började hålla med varandra -
"Så du menar...?"
"Precis!"
"Men herregud!" osv...
Det var väldigt tydligt för oss runtomkring att P hade dragit slutsatsen att A faktiskt *var* intresserad av F, och de stod alltså och höll med varandra om två helt motstående saker, tills vi (nästan med våld) tvingade dem att säga rakt ut vad de faktiskt menade.
Hihi. Det hade varit intressant att se hur länge de hade kunnat hålla med varandra innan de insåg att de, ehm, inte gjorde det. >_>
SvaraRaderaJag tror att vissa säger "Välj du!" av ren artighet (de vill kanske egentligen välja själva). Det borde en se upp med ifall en är med mig för det finns en stor risk att jag gör som jag blir uppmanad.
SvaraRadera