Dualism eller kontinuum

Människor har en tendens att vilja förenkla sina intryck av omvärlden, så även när man analytiskt försöker förhålla sig till desamma. Detta skapar sådant som generaliseringar, förenklingar och teorier. I många fall är dessa goda verktyg i händerna på den tänkande människan, såsom relativitetsteorin, ärftlighetsläran eller Gauss normalfördelningsfunktion.

I andra fall ger dessa förenklingar upphov till tankefel. Ett vanligt exempel är när man för enkelhetens skull ersätter en kontinuerlig spridning av värden för en variabel med en dualism. Istället för att se ett spektra av färger från blått till rött över all möjliga schatteringar av lila (där de flesta alternativen förmodligen bör betraktas som lila) så sätter vi för enkelhetens skull upp alternativen blått och rött. (Läsaren bör notera att jag talar om färglära och inte politik.)

Ett ständigt aktuellt exempel på detta är dualismen monokultur och multikultur. Den kanske inte så gode tänkaren konstaterar att vi när vi bygger vårt samhälle måste välja mellan alternativen monokultur och multikultur. Man karrikerar sedan desamma, vilket är ett nödvändigt inslag i att ur något som egentligen är en oändlig mängd alternativ framskapa två diskreta sådana. Man får således ett val - den typiska monokulturen eller den typiska multikulturen. I denna valsituation är det sedan mycket lätt att förklara varför försvararna av den enda rätta läran är de goda och försvararna av alternativet är idioter.

Det kan hända att det blir svårare och mer energikrävande, men jag anser ändå att det är värt den extra energin att se på världen som en smula komplexare och till exempel erkänna att det finns monokulturalism och sedan ett närmast oändligt antal alternativa multikulturalismer, där någon av dem torde vara överlägsen monokulturalismen. Men det är ju möjligt att detta också är ett tankefel.

Vem är då jag? För er som följer bloggen så står det väl klart att ni just hör en ny röst. Jag är nybliven deltagare på Tankefel och hoppas tillföra en eller annan observation över den mänskliga hjärnans förmåga att göra det onödigt svårt eller lätt för sig. I andra sammanhang kan ni läsa mer politiska texter av mig på annan plats i bloggosfären, men det hör knappast hit.