28.12.09

Fördömen icke, utan förundras

För ett tag sedan postade jag ett inlägg om kontroversen kreationism/darwinism, där jag inte tog någon annan ställning än "fuck you both". Detta mest för att hela debatten gör en dummare genom att bara genom att bli sedd på avstånd, än mindre bli detaljstuderad.

Det kanske är en smula paradoxalt, men detta är den enda debatt som konsekvent envisas med att följa termodynamikens huvudteser. Särskilt den andra huvudsatsen, den om att allt eventuellt går sönder. Eller, mer allmänt, den om att det är omöjligt att få ut mer energi ur något än en föser till; där andra debatter kan utgöra en berikande och lärorik erfarenhet som har positiva och konstruktiva effekter för ens varande i världen, så är denna kontrovers snarast ett svart hål som suger ut all energi en någonsin haft att ge.

Anledningen till att det är ett slöseri med allt att bege sig in i den här debatten är att bägge sidor fungerar. Kanske inte i ett epistemologiskt, sanningssökande perspektiv, men väl till det att bägge sidor har påtagliga och empiriskt verifierbara effekter. Vetenskaparna behöver bara peka på en 747:a och säga - "behold". Det är ett oemotsägligt argument för att, aye, den vetenskapliga metoden fungerar, bortom allt rimligt tvivel.

Den andra sidan kan förvisso inte peka på att de lyckats åkalla änglarnas kärleksfulla närvaro än, men den kan däremot peka på någonting annat - den storskaliga sociala organisation den lyckats åstadkomma. Det spelar ingen roll om det finns någon Gud eller inte - om tillräckligt många människor går omkring och utgår från att hen finns så blir Hen sann till sina konsekvenser. På samma sätt som om någon skriker "det brinner" på en smått överfull teater - det spelar ingen roll om det brinner inte, om en skriker tillräckligt panikartat så kommer folk att tro på det, och börja bege sig mot utgången som om det faktiskt brann.

I det sociala är det fullt möjligt med rök utan eld. Eller, som Durkheim visade, så skapar blotta det faktum att ett stort antal människor är förenade i akt och mening att fira eller göra en viss given sak en känsla av samhörighet och helighet kring denna. Det spelar ingen som helst roll vad detta är - så länge gemenskapen är riktad åt samma håll uppstår denna effekt. Det allra påtagligaste exemplet på detta är när en står på scen inför en stor samling människor - det är inte riktigt samma sak att stå inför en tom lokal som inför en förväntansfull skara, eller hur?

Att då ställa dessa saker mot varandra är dumt och energislösande. Den ena sidan är bra på att ta fram handlingssätt och metoder att påverka och manipulera världen med; den andra sidan är bra på social organisation. Den ena sidan är ett exempel på att någonting fungerar; den andra sidan är ett exempel på att någonting fungerar.

Den här konflikten fungerar dock inte. Så - lämna den bakom dig. Bli inte extremist åt endera hållet, utan låt folket hållas tills det hela dör entropidöden. Men passa gärna på att lära dig av bäggedera i deras verksamhet - ty det är alltid ett tankefel att utgå från att någon inte har något att lära dig. Eller, än värre, att en inte kan lära sig.

Världen är större än så.

1 kommentar:

  1. Vad är en 747:a?
    Jag har läst ditt inlägg nu!

    "Men passa gärna på att lära dig av bäggedera i deras verksamhet - ty det är alltid ett tankefel att utgå från att någon inte har något att lära dig. Eller, än värre, att en inte kan lära sig."
    +1

    SvaraRadera