17.6.10

Svårt språk

Vissa påstår att ett svårt språk består av svåra ord. Jag har aldrig riktigt förstått det där. Jag menar, förvisso så är rhizomatiska spontanorganiserande subjektspositioner en smula outhärdliga, men saker brukar oftast ändå vara ganska rättframma. I alla fall om skribenten bara försöker låtsas vara svår; det brukar för det mesta vara enkla meningsbyggnader med svåra ord inkastade för att ge sken av att någonting svårbegripligt har sagts. Vanligtvis räcker det med att lista ut vilken ordklass ordet tillhör, se vilken plats den har i meningen gentemot de andra orden och därefter använda wikipedia för att slå upp det för att saker ska bli uppenbara.

De som gnäller på svåra ord brukar hävda att det är bättre att använda sunt förnuft i stället. Jag vill vända på det och uppmana alla att använda det sunda förnuftet i stället för att gnälla på de svåra orden. Ty det sunda förnuftet säger att meningar vanligtvis är grammatiskt korrekta, vilket leder till att den som kan grammatik ofta kan lista ut vad det hela rör sig om även om alla ord inte är begripliga. X gör någonting; någonting är X; X utförs - vad det än är så är det antingen ett substantiv, adjektiv eller verb (vanligtvis), och utifrån detta kan vi dra vissa slutsatser om vad det är..

Exempelvis så utgör alla tre svåra orden i första stycket tillsammans ett substantiv, och vad de än är för något så är de outhärdliga. Och om jag hade fortsatt med att beskriva varför de är outhärdliga så hade du kunnat använda denna "vad de än är så är de..."-tanke för att komma vidare i texten utan att behöva haka upp dig på betydelsen. Vilket underlättar en smula ifall det hela skulle visa sig vara ett sidospår som aldrig återkommer igen.

Det verkligt svåra börjar när författaren ger sig på själva grammatiken. Då spelar det ingen roll om orden är de lättaste som någonsin använts - det blir svårt i alla fall. Se bara på det här exemplet:

Jag vet att du vet att jag vet att du vet att jag vet att du vet att jag inte vet att du inte vet att jag vet, men vad jag däremot inte vet är om du vet att jag vet att jag vet att jag vet om vad du vet. Vad jag vet, i alla fall.

Svårt, inte sant?

Inte? Jag tyckte inte inte inte det var svårt, men det beror inte på att jag inte tyckte att det inte var lätt. Nej, det beror i stället på att jag inte tyckte att du inte visste att jag visste att du tyckte det inte var svårt, och därmed inte kunde tycka någonting annat.

Som ni ser så är det här med svårt språk inte särskilt lätt. Men det visste du ju redan, inte sant?

16.6.10

I all korthet, del XLV

Jag tycker faktiskt att det behövs mer rapportering kring Daniel och Victoria.

14.6.10

Soppa, spik och en synnerligen strukturalistisk svartpeppar

Igår upptäckte jag en sak, nämligen den att kombinationen av cola och svartpeppar är en synnerligen fungerande sådan. Inte svartpeppar i själva colan, förstås, men väl någonting svartpepprat och ätbart tillsammans med denna.

I sig självt är detta förstås en väldigt banal upptäckt. Men jag tänkte vidare, och kom fram till att det förmodligen inte var varken colans eller pepparens essens som gjorde att denna kombination fungerade så väl tillsammans, utan i stället någon enskild egenskap hos dessa. Det borde, i teorin, gå att ta två andra föremål som har samma egenskaper och uppnå samma effekt.

Om jag nu sätter ett ord på bägge dessa egenskaper så kan jag använda dessa två som utgångspunkter för ett vidare utforskande av smakens underliga värld. Till att börja med så skulle väldigt många saker vara någonting annat än dessa två utgångspunkter, vilket är självklart men viktigt att påpeka. När vi hittat ett par saker som är lika utgångspunkterna - och ett par som absolut inte är det, som kontrast - så kan vi börja ana ett mönster eller en skala av likheter och skillnader. Och om vi sedan sätter ord på någonting som ligger väldigt långt bort från våra utgångspunkter, och sedan ett mellanläge, och sen ett till -

Why, då har vi helt plötsligt början till en begreppsapparat, och om vi fortsätter så här ett tag så bildas över tid fler begrepp för mer nyanserade smaker och mer komplicerade kombinationer av smaksensationer.

Och allt detta utifrån helt vanlig cola tillsammans med helt vanlig svartpeppar. Utan extra tillsatser. Är det inte underbart?

13.6.10

Värdering efter tidsföljd

En människa får först ett stycke information som tycks trovärdigt och rimligt och därför läggs till erfarenheten, kunskapen och världsbilden hos denne. Allt är frid och fröjd, då hen något bättre rustad tar sig an vardagens göromål.

En stund, eller en tid, senare ställs samma människa inför ett nytt stycke information angående samma fenomen i världen. Åter tycks den nya informationen trovärdig och rimlig.

I detta läge finns det två strategier:

1) Hen kan ta fram den tidigare informationen i syfte att lägga de två bredvid varandra för en jämförande studie; kompletterar de varandra eller är de ömsesidigt uteslutande? Står hen inför ett val mellan två oförenliga perspektiv som innebär att trovärdigheten hos det ena stycket information måste ifrågasättas, eller kan de tillsammans bilda en ny och bättre förståelse?

2) Hen kan helt enkelt konstatera att hen har lärt sig något nytt och låta den nya informationen så att säga ta den gamlas plats i kraft av att vara mer aktuellt.

Den ena av dessa två strategierna är såvitt jag förstår ett tankefel. (Eller möjligen bara slöhet.)

12.6.10

Vad tänker du på?

Frågan "vad tänker du på?" måste vara en av de mer självförintande frågor som finns. Liksom tystnad totalt försvinner av att någon säger ordet tystnad, försvinner det en tänker på så fort någon frågar vad en tänker på. Eller, rättare, så börjar en tänka på någonting helt annat - nämligen vad en ska svara på den sociala interpellation som just drabbat en i form av en direkt fråga.

Det värsta med att det är ett socialt sammanhang är att den andre har någon slags mental bild av en själv som en måste anpassa sig till, och denna inkluderar aldrig det en egentligen tänker på. För det mesta beror detta på att det vi går omkring och tänker på till vardags är långt löjligare än vad någon vill erkänna, och av den anledningen inte riktigt fungerar som svar på frågan i fråga.

Tänk bara - du är ute på en romantisk middag som är nere i en tillfällig svacka, och tankarna flyger en smula. Helt plötsligt börjar du tänka på vad som händer rent begreppsmässigt om en lägger en glassandwich på en macka. Blir det en dubbelmacka då, eller en smörgås, eller en toast, eller -

Och så kommer den. Frågan. Och det du tänker fungerar definitivt inte som adekvat svar.

Antingen så tänker vi lite för mycket om varandra, eller så är det helt enkelt en synnerligen dum fråga. -

11.6.10

Att fäktas med ord

När en ska argumentera finns det tre typer av argument att använda: de som grundar sig på ens påstådda erfarenhet, dessa kallas Athosargument; de som baseras på ren känsla - Porthosargument - samt de baserade på logiskt resonemang - Aramisargument.

Det är oftast en vettig idé att låta dessa samarbeta - en för alla, alla för en!

10.6.10

We are not alone :-)

Tankefel är inte de enda på the internäts som hanterar tankefel. Det var tydligen ett tankefel att känna sig övergiven och ensam.

http://listverse.com/2010/01/07/top-10-common-faults-in-human-thought/

Hittat via HAX.