Inlägg
Det är egentligen något av ett tankefel. Ni ser, Lyotard skrev om så kallade metanarrativer, dvs stora berättelser som ett samhälle inordnar de flesta av sina aktiviteter under. Låt oss säga att en forskare upptäcker att en asteroid är på väg att krocka med vår ömma planet inom en lagom snar framtid. Helt plötsligt blir denna asteroid en fokuspunkt för väldigt mycket mänsklig aktivitet, och vart en än går så är Berättelsen om Asteroiden närvarande på ett eller annat vis.
Lyotard sade att sådana metaberättelser/narrativer var på väg att dö ut. I alla fall i lägen som inte är av global undantagskaraktär.
Och så går författaren och skriver som om Lyotard menade att moderniteten och postmoderniteten är var sin metanarrativ som tävlar med varandra. Två superdiskurser. Med rubriken "Lyotards pendel", som refererar till "Foucaults pendel", som innehåller namnet Foucault, som...
Ehm. Har väldigt mycket med diskurser att göra.
Damn.
Det kanske egentligen är en ordlek för den som vet vad den letar efter. Och bara en metafor annars.
Lurig författare, det där.
Visar inlägg med etikett Meta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Meta. Visa alla inlägg
28.10.09
En kort introduktion av de nya taggarna här på Tankefel
I och med introduktionen av författarna i förrigår så kom även en impuls att introducera taggar i denna ack så otaggade blogg. Dels för att göra det lite lättare att hitta fler poster av en viss författare - en kanske tycker att Mikusagi skriver fenomenala inlägg medan den där Sargoth bara skriver dravel, och därför bara vill läsa den ena sortens inlägg och inte den andra. Denna diskriminering blir väldigt mycket lättare om det finns en länk på vänster sida som leder till alla inlägg av Miku som en kan trycka på, och en länk till alla inlägg av Sarg som en kan låta bli att trycka på.
Nu finns det förstås två länkar till alla inlägg av mig som en kan låta bli att trycka på, vilket har en navelskåderistiskt blogghistoriskt relevant anledning, nämligen den att jag innan alla hjärtans dag detta nådens år 2009 enbart och endast hade den här bloggsaken som plats att förvara tankar på i internets offentlighet. Efter alla hjärtans dag fanns Magnihasa som ett andra hem, och en stor del av de tankar som tidigare hamnade här fördes över dit. Det finns med andra ord en viss skillnad mellan Före och Efter; Före är för enkelhets skull old style, medan efter bara är rent allmänt, helt okategoriskt.
Sedan finns det lite mindre historiskt specifika taggar, så som I all korthet, Bibelen 2, Meta eller Serialitet; jag anar och hoppas att dessa är en smula mer självförklarande. (Även om det var länge sedan det dök upp ett serialitetsinlägg..)
Nu kanske det är hög tid att, ehm, skriva lite mer innehåll som inte bara handlar om innehållet. -
Nu finns det förstås två länkar till alla inlägg av mig som en kan låta bli att trycka på, vilket har en navelskåderistiskt blogghistoriskt relevant anledning, nämligen den att jag innan alla hjärtans dag detta nådens år 2009 enbart och endast hade den här bloggsaken som plats att förvara tankar på i internets offentlighet. Efter alla hjärtans dag fanns Magnihasa som ett andra hem, och en stor del av de tankar som tidigare hamnade här fördes över dit. Det finns med andra ord en viss skillnad mellan Före och Efter; Före är för enkelhets skull old style, medan efter bara är rent allmänt, helt okategoriskt.
Sedan finns det lite mindre historiskt specifika taggar, så som I all korthet, Bibelen 2, Meta eller Serialitet; jag anar och hoppas att dessa är en smula mer självförklarande. (Även om det var länge sedan det dök upp ett serialitetsinlägg..)
Nu kanske det är hög tid att, ehm, skriva lite mer innehåll som inte bara handlar om innehållet. -
26.10.09
En kort introduktion av oss på Tankefel
Jag skriver ofta om Tankefel som ett kollektiv, som någonting med fler än en författare. Jag är dock sämre på att i närmare detalj beskriva vilka dessa mystiska individer bakom detta namn är, så jag tänkte att ett inlägg som ger en kort introduktion av dessa personifikationer och figuriner är. I kronologisk ordning, förstås, så att ingen känner sig vare sig favoriserad eller förbisedd.
Den förste att joina var, inte helt överraskande, jag. Jag behöver ingen direkt introduktion, så let's move right along.
Den andre att haka på var Neuroticum, som har två katter som ger en ett Cute Overload genom att bara gå omkring och göra kattsaker - och dessutom ett namn värt att döda för. Inte minst.
Det tredje namnet på listan är Andreas, även är känd från Cynism, där hen under åren lyckats etablera sig som en tänkare, pirat och retoriker av rang.
Den siste av vår kvartett är Mikusagi, som alldeles nyss skrev bloggens 250:e inlägg, och i övrigt är extremt queer både rent generellt och synnerligen specifikt.
Det är, i all korthet, vi. Nu är det dags att börja jobba på nästa inlägg - ingen vila, ingen ro. -
Den förste att joina var, inte helt överraskande, jag. Jag behöver ingen direkt introduktion, så let's move right along.
Den andre att haka på var Neuroticum, som har två katter som ger en ett Cute Overload genom att bara gå omkring och göra kattsaker - och dessutom ett namn värt att döda för. Inte minst.
Det tredje namnet på listan är Andreas, även är känd från Cynism, där hen under åren lyckats etablera sig som en tänkare, pirat och retoriker av rang.
Den siste av vår kvartett är Mikusagi, som alldeles nyss skrev bloggens 250:e inlägg, och i övrigt är extremt queer både rent generellt och synnerligen specifikt.
Det är, i all korthet, vi. Nu är det dags att börja jobba på nästa inlägg - ingen vila, ingen ro. -
30.8.09
M'kay
Det känns en aning som att jag måste ta mig i kragen och lyfta mg i stövelskaften och komma igång med den här bloggsaken igen. Kanske inte lika mycket som den där andra jag håller på med ibland, men, ni vet, ändå.
Hmm. Steg ett kanske är att börja med alla dessa halvfärdiga inlägg som ligger och väntar på att skrivas klart. Och/eller att påminna mina medskribenter om att de gärna får vara med i skrivandet. Eller, ehm, bli kreativ.
Välan. Här ska inte dös någon bloggdöd i alla fall. Det gäller bara att komma igång, så följer allt annat av sig självt.
[ljud av kombinerat krag- och stövelgrepp]
Hmm. Steg ett kanske är att börja med alla dessa halvfärdiga inlägg som ligger och väntar på att skrivas klart. Och/eller att påminna mina medskribenter om att de gärna får vara med i skrivandet. Eller, ehm, bli kreativ.
Välan. Här ska inte dös någon bloggdöd i alla fall. Det gäller bara att komma igång, så följer allt annat av sig självt.
[ljud av kombinerat krag- och stövelgrepp]
14.2.09
Alla hjärtans dag
Idag är det alla hjärtans dag. Det känns en smula som att dagen har växt i proportioner de senaste åren. Från att ha varit en relativt obskyr sak att glädjas åt i förbigående har det gått till att bli någonting, tja, större. Inte direkt midsommar, men definitivt större än kyndelsmäss.
När jag funderade på vad jag skulle skriva om och på denna dag som är alla hjärtans dag så kom jag väldigt fort på att det fanns väldigt många saker jag inte kunde skriva om. Som vore direkt malplacerade. Som inte passar in i den diskurs - för att använda Livsagnostikers favoritord - som skapats här.
Det här är en blogg om tankefel och dylikt. Den håller sig på en viss nivå, och håller andra saker på avstånd. Ambitionen är att vara en oas av abstrakt reflektion i en öken av konkreta ting. Dess diskurs försöker ligga på en allmän nivå - saken som generell sak, snarare än den där specifika saken som ramlade mig på tån igår. Sverige snarare än Örebro.
Problemet är att det ibland finns ett behov av att vara lokal snarare än global. Det finns ett antal saker jag inte kan skriva om här, eftersom de är allt för lokala, specifika och personliga för att passa in i bloggens tematik. Sålunda har jag beslutat att skapa en systerblogg till denna, med det ytterst specifika och personliga namnet Magnifika gnistor hackar samhället. Där kommer jag att göra min grej, samtidigt som jag fortsätter att hålla igång den diskursiva aktivitet som är den här sidans liv och leverne.
Här kommer jag fortsätta att försöka vara opartisk och se saker ur många olika perspektiv. Där kommer jag att vara väldigt mycket piratpartist, väldigt mycket perspektivistisk och väldigt mycket jag.
Må ni alla få en underbar alla hjärtans dag - hur ni än definierar en underbar dag!
När jag funderade på vad jag skulle skriva om och på denna dag som är alla hjärtans dag så kom jag väldigt fort på att det fanns väldigt många saker jag inte kunde skriva om. Som vore direkt malplacerade. Som inte passar in i den diskurs - för att använda Livsagnostikers favoritord - som skapats här.
Det här är en blogg om tankefel och dylikt. Den håller sig på en viss nivå, och håller andra saker på avstånd. Ambitionen är att vara en oas av abstrakt reflektion i en öken av konkreta ting. Dess diskurs försöker ligga på en allmän nivå - saken som generell sak, snarare än den där specifika saken som ramlade mig på tån igår. Sverige snarare än Örebro.
Problemet är att det ibland finns ett behov av att vara lokal snarare än global. Det finns ett antal saker jag inte kan skriva om här, eftersom de är allt för lokala, specifika och personliga för att passa in i bloggens tematik. Sålunda har jag beslutat att skapa en systerblogg till denna, med det ytterst specifika och personliga namnet Magnifika gnistor hackar samhället. Där kommer jag att göra min grej, samtidigt som jag fortsätter att hålla igång den diskursiva aktivitet som är den här sidans liv och leverne.
Här kommer jag fortsätta att försöka vara opartisk och se saker ur många olika perspektiv. Där kommer jag att vara väldigt mycket piratpartist, väldigt mycket perspektivistisk och väldigt mycket jag.
Må ni alla få en underbar alla hjärtans dag - hur ni än definierar en underbar dag!
22.12.08
Text
Här.
Det här med text är en invecklad sak. Ta bara frågan om var den börjar och slutar. Det kan tyckas självklart - den börjar där den börjar och slutar där den slutar - men om en tar sig förbi det självklara så blir det mindre oproblematiskt. En text pekar alltid, med ofrånkomlig nödvändighet, till andra texter. De av er som har läst Foucaults Vetandets arkeologi känner till exempel igen problematiken - hen går igenom den in oh so many words. En bok är en bok är ett fysiskt föremål vars gränser tycks vara oerhört porösa och inkludera både ord som står i den och de föremål som besrkivs av de ord som står i den. -
Här.
Aaron, min eviga korrekturläsare, tycker att jag skriver för mycket text. Som den interaktiva människa formad av ett ständigt strömmande av webbens olika innehållsartiklar i 2.0-anda, är min första tanke att göra en empirisk undersökning och helt sonika ta reda på exakt var gränsen mellan lagom mycket och oöverskådlig textmassa går.
Här.
Sålunda ber jag er, härdade cybernauter och textdrivna individer, att peka ut var gränsen går. De av er som är elaka tycker kanske att gränsen går redan vid det första 'här'-et. De av er som är vana vid att läsa de lite längre posterna borta på Overcoming Bias tycker nog att den ligger lite längre fram i tiden och texten.
Här.
Frågan om vad en text är accentueras av att vi här i cyberrymden kan länka både kors och tvärs. I gamla tider var länkarna mellan olika texter klumpigare och mer omständliga. Litteraturlistor, referenser och citationer. Nuförtiden är det mer direkt, med hyperlänkar. Allt som kan tänkas vara relevant kan understrykas genom att, så att säga, göras till en del av textens bokstav, snarare än som förr bara vara en (förvisso påtaglig) del av dess ande. En kan, till och med, om en vill, skriva ord där varje bokstav är en egen länk, även om det tar ett tag att skriva saker då.
Här.
En text blir då inte läst förrän en läst de texter som refereras och länkas till också har lästs. Och dessa texter refererar i sin tur vidare till andra texter, som även de är en del av ett refererande sammanhang. En text blir väldigt snabbt väldigt mycket mer än bara en samling ord; den blir en samling sammanhang, som kan ta viss tid att reda ut om det är en sammansatt och kompakt samling.
Här.
Förutom detta så är en text, rent allmänt, en mycket bra ursäkt för att säga saker. För att dra in vissa saker i sammanhanget och ställa dem i relation med andra. Vissa saker kräver mer ursäkt än andra för att diskuteras, så som till exempel flodhästmannen, men det går, med lite verbal vighet och sammanhängande argumentation.
Här.
Now, nu tror jag att jag börjar närma mig gränsen för hur långa inlägg jag eventuellt kan komma att skriva. Jag slänger in några extra här på slutet, så får ni säga exakt var gränsen går. Så att jag vet, framöver; så att jag inte drar in allt för många och långa sammanhang i texten. -
Här.
Här.
Här.
Här.
Här.
Här.
Och.
Här.
Det här med text är en invecklad sak. Ta bara frågan om var den börjar och slutar. Det kan tyckas självklart - den börjar där den börjar och slutar där den slutar - men om en tar sig förbi det självklara så blir det mindre oproblematiskt. En text pekar alltid, med ofrånkomlig nödvändighet, till andra texter. De av er som har läst Foucaults Vetandets arkeologi känner till exempel igen problematiken - hen går igenom den in oh so many words. En bok är en bok är ett fysiskt föremål vars gränser tycks vara oerhört porösa och inkludera både ord som står i den och de föremål som besrkivs av de ord som står i den. -
Här.
Aaron, min eviga korrekturläsare, tycker att jag skriver för mycket text. Som den interaktiva människa formad av ett ständigt strömmande av webbens olika innehållsartiklar i 2.0-anda, är min första tanke att göra en empirisk undersökning och helt sonika ta reda på exakt var gränsen mellan lagom mycket och oöverskådlig textmassa går.
Här.
Sålunda ber jag er, härdade cybernauter och textdrivna individer, att peka ut var gränsen går. De av er som är elaka tycker kanske att gränsen går redan vid det första 'här'-et. De av er som är vana vid att läsa de lite längre posterna borta på Overcoming Bias tycker nog att den ligger lite längre fram i tiden och texten.
Här.
Frågan om vad en text är accentueras av att vi här i cyberrymden kan länka både kors och tvärs. I gamla tider var länkarna mellan olika texter klumpigare och mer omständliga. Litteraturlistor, referenser och citationer. Nuförtiden är det mer direkt, med hyperlänkar. Allt som kan tänkas vara relevant kan understrykas genom att, så att säga, göras till en del av textens bokstav, snarare än som förr bara vara en (förvisso påtaglig) del av dess ande. En kan, till och med, om en vill, skriva ord där varje bokstav är en egen länk, även om det tar ett tag att skriva saker då.
Här.
En text blir då inte läst förrän en läst de texter som refereras och länkas till också har lästs. Och dessa texter refererar i sin tur vidare till andra texter, som även de är en del av ett refererande sammanhang. En text blir väldigt snabbt väldigt mycket mer än bara en samling ord; den blir en samling sammanhang, som kan ta viss tid att reda ut om det är en sammansatt och kompakt samling.
Här.
Förutom detta så är en text, rent allmänt, en mycket bra ursäkt för att säga saker. För att dra in vissa saker i sammanhanget och ställa dem i relation med andra. Vissa saker kräver mer ursäkt än andra för att diskuteras, så som till exempel flodhästmannen, men det går, med lite verbal vighet och sammanhängande argumentation.
Här.
Now, nu tror jag att jag börjar närma mig gränsen för hur långa inlägg jag eventuellt kan komma att skriva. Jag slänger in några extra här på slutet, så får ni säga exakt var gränsen går. Så att jag vet, framöver; så att jag inte drar in allt för många och långa sammanhang i texten. -
Här.
Här.
Här.
Här.
Här.
Här.
Och.
Här.
24.11.08
Paus/unpaus
Det är något märkligt med det här med att ta bloggpaus. Så fort en säger sig göra det, så dyker tre nya idéer om saker en kan posta upp som om det vore det naturligaste i världen. Men när en bryter uppehållet för att skriva in en av dessa idéer, flyr de undan snabbare än en isbit placerad på en spisplatta på högsta värme en infernalisk eftermiddag i mitten av juli. Det är lite som om själva avsikten att skriva blogginlägg dödar ens förmåga att - skriva blogginlägg.
Jag anar förekomsten av någon slags tankefel. Now, de flesta av ni läsare är också skrivare, i meningen bloggskrivare. Min fråga är sålunda - har ni några tips om hur en kan komma förbi det här tankefelet? Någon slags knep som får en att sparka sig själv i den metaforiska och cybernetiska baken och kommer igång med det där som kallas ögonblicklig publicering?
Jag anar förekomsten av någon slags tankefel. Now, de flesta av ni läsare är också skrivare, i meningen bloggskrivare. Min fråga är sålunda - har ni några tips om hur en kan komma förbi det här tankefelet? Någon slags knep som får en att sparka sig själv i den metaforiska och cybernetiska baken och kommer igång med det där som kallas ögonblicklig publicering?
21.8.08
15.5.08
Lolcats
Vanligtvis är det ett tecken på att fantasin tryter och att en bloggs innehåll rent generellt håller på att degenerera när en lolcat slängs in i bilden, men jag tänker använda just den här bloggens tema till att få till en slags ironsk twist på det hela, så att ett legitimt budskap ändå förmedlas med hjälp av denna lolcat.
Det spelar ingen roll om jag lyckas eller inte; temat i sig självt gör både ett lyckande och ett lyckande till ett legitimt budskap. Lyckas jag, har jag lyckats; misslyckas jag, sanktionerar temat det hela, i och med att jag lever upp till dess namn.
Fast det kanske inte fungerar om jag berättar hur det fungerar...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)