I all korthet LXXV

Han/hon/dom hatar oss. Så jag/vi hatar han/hon/dom. Han/hon/dom ska dö!

Apropå semester

Man mår inte bra när man har gjort ingenting.
Det jobbigaste som finns är att göra ingenting.
Det är så lätt att bli distraherad och göra någonting när man gör ingenting.
Förmodligen vore det bäst att låta bli att göra ingenting.

Det går inget bra att göra ingenting.
Frågan är om det ens går att göra ingenting.

Filosofi för afilosofiska

Det finns nackdelar med att kunna svåra ord. Inte genom att en oftare än en borde råkar missa sin station när en tunnelbaniserar, utan även genom att ett till synes slumpmässigt urval av ens närmaste medmänniskor med jämna mellanrum får för sig att vilja göra ett diskret och artigt påpekande när vissa andar faller på.

Detta diskreta påpekande kan summeras ungefär så här: "sluta vara så giffla filosofisk, ditt mongo!".

Vilket, onekligen, ligger på gränsen till att vara oartigt. Men det är också något av en självmotsägelse, i och med att språket är ett autonomt fält i sig självt och envisas med att vara giffla filosofiskt även när en själv är på afilosofiskt humör.

Ta bara påpekandet "det regnar". Vid första anblick kan en tänka sig någonting i stil med ett rent informerande om att regn pågår, eller ett illa dolt socialt smörjmedel, men när en tänker lite närmare på det så blir det väldigt komplicerat väldigt fort.

Eller, rättare, när en tänker närmare på "det" så blir "det" väldigt komplicerat väldigt fort. Vad är detta "det" som regnar? Finns det någon slags metafysisk agentur bakom världen som ser till att regn händer? Kan en kommunicera med "det"? Hur kan en beskriva "det"? Varför gör "det" så att "det" regnar? Vad är relationen mellan regnet och "detet"? Skulle vi kunna muta "det" så att "det" inte regnar, och i såna fall hur?

Som ni ser så räcker det med två ord - två ord! - för att blanda in tillräckligt mycket filosofi för att hålla tusentals universitet både bemannade och sysselsatta i århundraden.

Så det korrekta svaret till uppmaningen "sluta vara så filosofisk" blir, utan större pardon, den gamla hederliga dängan "ska du säga".

Ibland är det skönt att kunna vända tillbaka till sina rötter. Back to basics, ni vet.

Metaallvar

Ibland undrar jag om inte varje opinionsbildande organisation måste göra åtminstone en dunderkorkad grej bara för att åtminstone ha en chans att komma in i det allmänna medvetandet. Vilket är en läskig tanke, då det antyder att medveten stupiditet belönas bättre av världen än mindre medveten men desto mer mödosam smarthet.

Månne är det en form av postmodern initiationsrit. Du har inte tillträde till de allvarligare cirklarna förrän du gjort någonting så brutalt oallvarligt att ingen kan ta dig på allvar längre.

Populärpopulism

Populistiska partier har, generellt sett, vettiga åsikter i de frågor de inte bryr sig om så mycket.

(Det säger egentligen sig själv; det är ganska rimligt att samanfatta populism med att partiet ifråga har en hård kärna, som i bästa fall är ett par frågor de bryr sig mycket om, och i värsta fall helt enkelt är imperativet "uppnå/behåll makten", och sen fyller de på med befolkningsmajoritetens åsikter i övriga frågor för att tilltala så många väljare som möjligt.)

Vad lär hända när en koalition av olika populistiska partier bildar regering, och fördelar ansvarsområden efter intresse?

KD på socialdepartementet, FP på utbildningsdepartementet.

Eller med andra ord, extremister på många maktpositioner.

Är det någon mer som tycker att det här är allmänt tragiskt?

Manual labor

Ni har förmodligen sett dem. De synnerligen uselt översatta användarmanualerna, som tycks ha outsourcats till personalchefens brorson i absolut sista stund bara för att det absolut behövde göras utan att anstränga budgeten. Och där den enda hjälp som tilldelades var en finsk-filippinsk ordbok.

De är fenomenalt roliga, så länge de inte behövs.

Om någonting är obegripligare än manualerna så är det anledningen till att de är obegripliga. Ni ser, de som läser dem är de mest engagerade användarna, och att belöna engagemang med direkt obegriplighet (utanför den postmoderna litteraturens värld) är extremt dålig PR.

När saker och ting fungerar bryr sig ingen om dem. Det är som om ett tungt laget av Vardag lägger sig likt en cementerad järnmur över det hela och förhindrar tankar från att hända. Det bara är, ungefär som gravitationen, och såvida det inte slutar fungera så tar det förmodligen några tusen år av kulturella framsteg att komma på tanken.

När saker inte fungerar, däremot, tänks det desto mer.

Mitt förslag? Förbered dig på det bästa, men dubbelkolla tre gånger att den där manualen är skriven på ett sådant sätt att du inte behöver tänka för att läsa den.

I all korthet LXXIV

Fredag: "Jag tar med lite jobb hem över helgen."
Lördag: "Idag förtjänar jag att vara ledig, jag tar det där imorgon."
Söndag kväll: "Fan, fan, fan! Varför gjorda jag inte detta i fredags?"
Måndag morgon 05:30: *beep beep beep beep*
Måndag fm: "Ha! Jag hann precis förbereda mig för mötet."