Sak och person

En sak som många inte riktigt gör är att göra skillnad mellan sak och person. Det kanske verkar som en akademisk eller analytisk skillnad, som bara har betydelse för de som har tid, råd och ork att göra det, men faktum är att en för det mesta får mer av alla dessa tre saker om en gör det. En får mer tid genom att en låter bli att obsessa över saker som inte behöver obsessas över; en får mer goda råd genom att inte skälla ut bringaren av dåliga nyheter; och en får mer ork av att inte bete sig som en orch mot sin omgivning på grund av att en känner sig som en sådan när ens uppsats får U.

Skillnaden mellan sak och person ligger i att saker händer, och sedan reagerar vi på dem. Samt, förstås, att det allra mesta som händer beror på faktorer som ligger utom vår och våra medmänniskors kontroll. När någon exempelvis kommer med dåliga nyheter så är inte personen som kommer med nyheten själva nyheten. Nyheten är en sak, ett ting, någonting externt. Personen är någonting helt annat, och dessa två ting är sammanlänkade enbart av tillfälliga omständigheter. Att skjuta och/eller molestera budbäraren för att en inte gillar nyheten är således en något missriktad aktivitet, och om du gör det ordentligt så har du förmodligen bidragit till att göra nyheten ännu sämre än den redan var från början.

Om - när - en får U på en uppsats eller en tenta så är det lätt att känna sig lite totalt genomusel. Det är naturligt, men det hela blir genast mycket bättre när en inser att det som har bedömts inte är den sammantagna totaliteten av hela ens materiella och andliga vara, utan ens insats i en viss situation. Om en tänker att ens insats just där och då kanske inte var den helt bästa, så står en bättre lämpad att förbereda sig inför omtentan än om en tänker att bara en så genomusel och genomrutten person som jag kan misslyckas med sånt här. Att skilja mellan sak - ens insats - och person - en själv - gör saker och ting en smula lättare att hantera.

Ett annat exempel är när en maskin på någons jobb går sönder. Det är - för det allra allra mesta - inte personalens fel att maskinen är trasig, och att gnälla och skälla på dem på grund av maskinens trasighet gör för det mesta bara till att stämningen sjunker mer än den redan gjort. Det skapar dessutom ett visst avstånd mellan dig och personalen i fråga, helt i onödan. Varför göra saker jobbiga för dem på grund av saker som de inte gjort och som de - för det allra allra mesta - inte vill ha gjort ens i sin fantasi? Saken - mer bestämt dess trasighet - bestraffas inte av att du bestraffar personalen, Att du inte kan få ut det den producerar just där och då är ingen anledning att låta bli att skilja mellan sak och person. (Att i all artighet meddela att en förstår situationen utan att ta ut det på personen kan dessutom, om en har tur, leda till att en får en gratis bonus om maskinen i fråga skulle få för sig att fungera strax efteråt. Det händer sällan den som i all oartighet inte gör det.)

Alla dessa fördelar till trots så går väldigt många omkring och låter bli att göra denna åtskillnad. Jag förstår inte varför. -