En förnuftig rationalitet

Det sägs ibland att samhället ska byggas på rationella grunder, att det är siffror och kalkyler som ska utgöra underlaget, att det är det påtagliga och konkreta som gäller, och att sådana saker som känslor och värderingar ska hållas utanför det hela. Det ställs upp något av en motsättning mellan dem - rationalitet mot känsla.

Du är ett moron om du helhjärtat ställer upp på denna dikotomi.

Grejen är den att utan någon mått av känsla så blir rationaliteten ett monster. Det enda som förhindrar en från att bygga ett samhälle byggt på brutalt slaveri där de före detta medborgarna vid födseln döms till livegenskap är någon slags känsla om att det inte riktigt är helt rätt väg att gå. Rent rationellt så finns det massvis av skäl att göra det - inte minst synnerligen mätbara ekonomiska sådana.

Och så kan vi ju inte ha det. Eller?

I all korthet, del LVIII

Det svenska språkets förfall kan sammanfattas med två ord: sär skrivning.

I all korthet, del LVII

Det bästa sättet att förbereda sig för katastrofen är att göra sådant som kommer att vara nyttigt även om den inte kommer.

I all korthet, del LVI

Skåda armen, och dess medlem, benet!

Klart grabben ska...

Det finns ett oerhört underskattat sätt att testa om huruvida någonting är socialt accepterat i en viss grupp eller inte, och det är att sätta det efter orden "det är klart grabben ska" i en mening. Om du exempelvis är med socialdemokrater så är det ingen som hämtar vare sig högafflar eller facklor om du säger "det är klart grabben ska ha tillgång till en väl fungerande sjukvård i offentlig regi".

Grejen med att sätta saker i ett sammanhang så här är att det tvingar en att begå en reality check. Det är någonting som gör att allt som befinner sig i samma andetag som "grabben" automatiskt aktiverar både ens egna och andras kritiska fakulteter. Klart grabben ska - varför ska grabben?

Att säga att det är klart grabben ska ha ett par hela skor väcker ingen större kontrovers. Att säga att det är klart grabben ska ha en triumfbåge börjar lyfta på vissas ögonbryn, och att säga att det är klart grabben ska vara fullt stridsberedd när revolutionen kommer känns helt off.

För att inte tala om att det är klart att grabben ska ärva en diskursivt genererad subjektsposition formulerad i en determinerande vokabulär skapad utanför den mänskliga livstidens räckvidd.

Självklart, inte sant?

Social ontologi

Om det går som en anka, ser ut som en anka, låter som en anka, känns som en anka, doftar som en anka, står på menyn och serveras som en anka och, inte minst, smakar som en anka - så är det nog en anka. Trots allt.

Osjälvklara självklarheter

Det finns en upplevelse som morgondagens generation förmodligen inte kommer att uppleva, och det är den där känslan av att öppna ett CD-fodral, sätta in en alldeles ny skiva en aldrig hört förut i spelaren och trycka på play. Det där lilla korta ögonblicken mellan tryck och ljud - den där tillfälliga men ändå ack så påtagliga känslan av att en inte riktigt vet vad som komma skall, men att det kommer att hända inom väldigt kort tid.

Spänning, förväntan, hopp, bävan - allt samtidigt under de där långkorta sekunderna.

Och sen kommer musiken.

Det finns massor av såna där ögonblick som är självklara men svårgreppade i våra liv. Vi kanske inte alltid pratar om dem eller tänker på att de finns, men de finns där, lika självklara som melankoliska höstdagar.

Och det svåraste med dem är att ju självklarare de är för oss, desto svårare är det att förstå att de är eller kommer att vara helt frånvarande hos andra.

Det är onekligen en märklig värld vi lever i.