Svenska

Jag minns en tid då jag var gymnasist. En sådan som gick på gymnasiet.

Vissa tider av dygnet var då vigda åt att gemensamt gå igenom av det svenska språket. Det kallades lektioner i svenska.

Vissa av dessa lektioner fick vi inte använda uttryck som kom från främmande språk, så som, säg engelska.

Hur det gick ihop med att vår ömme lärare konsekvent använde det ganska främmande ordet 'overhead' i stället för det mer inhemska 'stordia' övergår mitt förstånd än idag...

Obegripligt

Västtrafik höjer priserna.

Igen.

Jag tänker inte ens gå in på den avgrund av obegriplighet detta antyder. Låt oss bara komma överens om att titeln på den här bloggen är en mycket välvillig eufmism. Dekorum, du vet.

Petrolium

En tanke slog mig. Om det bästa sättet att få saker gjorda är att skapa ett behov av dess händande och sedan släppa loss det på den fria marknaden - vore det i sådana fall inte bäst att låta den ta hand om koldioxidutsläppen?

Min tanke är som följer: om vi först förbjuder all försäljning av petrolium för framdrivning av fordon, och sedan låter marknaden ta hand om den brutala efterfrågan på alternativa drivmedel som onekligen kommer att uppstå - vore inte det ett ganska smidigt sätt att se till att övergången från bensin/diesel till alternativa bränslen faktiskt inträffade?

Eller har jag missförstått något?

Fördomar

Det pågår en hel del kampanjande mot rasism och fördomar ute bland skolor och arbetsplatser. Att vara emot rasism är förståeligt, men fördomar - varför kampanjera mot dem? Finns det någon som helst anledning till detta? Fördomar är nyttiga i många olika sammanhang, så som när man vill planera någonting, eller förutsäga framtiden. Eller, för den delen, förstå sin omvärld. Men ändå kampanjeras det mot att man ska generalisera, döma saker på förhand eller ha förutfattade meningar om saker.

Ett exempel på en nyttig fördom är den om att objekt, när ingenting hindrar dem, faller nedåt. Denna fördom är brutalt omfattande - den omfattar precis allting, utan några som helst undantag. Den är ett paradexempel på en generalisering. Ändå är den en bra sådan, trots att den vägrar att behandla varje enskilt ting som enskilda ting. Allting faller under samma tanke, allting döms utifrån samma förutfattade mening -

Jag vet inte, men att vara emot fördomar känns lite smått som ett tankefel...

Skala

Det största av alla tankefel är att tro att man förstår någon.

Freud

Jag har tagit loss trianglarna från mitt dygdband och lagt dem i en oorganiserad hög strax bredvid ena högtalaren. Intressant nog börjar jag närmast spontant göra mönster av dem, och upptäcker efter varje mönsterförsök att det alltid finns två trianglar för lite. Vad jag än försöker göra.

Det intressanta är att vissa mönster tenderar att återkomma lite oftare än vad triangelformens geometri skulle göra sannolika. På något vis kommer någonting till uttryck genom mitt spontana omorganiserande av små triangulära pusselbitar.

Freud hade ett namn för detta: det omedvetna.

Det finns människor som ryggar tillbaka för tanken på allt vad Freud är och har formulerat; som omedelbart kopplar allt som har med Freud att göra med psykobabbel och allmänt flummeri. Detta är i och för sig ganska förståeligt, eftersom större delen av Freuds tankar och teser är icke-intuitiva, och allting som inte är förståeligt vid första anblicken brukar oftast vara antingen flummigt eller ondska.

Det kan debatteras om detta är ett tankefel eller inte, men det finns ett större, ett mindre intuitivt sådant. Ni ser, om tanken om det omedvetna - tanken om att det finns någonting inom oss som är vi men som vi inte är medvetna om - så blir alla resonemang som utgår från tanken på att vi förstår oss själva både ihåliga och grundlösa. Om våra tankar utgår från känslor och fixeringar som vi har utan att kunna uttrycka dem, eller ens kännas vid, så utgår samtidigt vår självförståelse från ett stort mörker, ett stort hål av outtalbart ovetande. Och således utgår vi inte från någon upplyst position, utan från - barnsliga rädslor, infantila bindningar, anala fixeringar.

Det må debatteras om huruvida Freud var det eller det, men det allra största tankefelet är att bortse från de filosofiska och epistemologiska implikationerna av hans teser.

Rädda valarna?

En tanke slog mig: om världen skulle gå under, bli obeboelig eller på andra vis bli oanvändbar under dramatiska omständigheter på en väldigt kort tid - säg, kärnvapenkrig eller astroidnedfall - skulle inte en eventuell överlevare tänka någonting i stil med:

Shit, vad dumma vi var. Vi borde ha exploaterat allt vad vi kunnat, tillägnat oss alla möjliga och omöjliga resurser, med vilka metoder som helst. Vi hade allt, hade kunnat göra allt, men vad gjorde vi? Jo, vi planterade skog, odlade biodynamisk mat och levde som om vi vore brutalt okunniga om överlevnadens villkor. Vi skulle ha tagit tillvara på överflödet -

Är denna tanke, denna frågeställning, ett tankefel?