Skjut budbäraren!

Det finns en väldigt stark tendens att sammankoppla ett visst givet någonting med de människor som omger och använder detta någonting. Detta är förstås fullt begripligt och förståeligt, då det mänskliga psyket uppfattar sociala sammanhang som så att även föremål tar del av dem, och när de konsekvent envisas med att hänga med personer som en kanske eller kanske inte gillar så färgar detta eventuella (o)gillande av sig på dem.

Vi vet ju förstås att saken i sig själv inte gör någonting särskilt annat än att finnas, och att relationen bara finns mellan människor. Men ändå envisas denna färgning, och sker gång på gång, med föremål, idéer, åsikter och aktiviteter. Det krävs en enorm ansträngning för att ta sig förbi detta, och är kanske eller kanske inte värt det i efterhand.

Det är då desto lättare att bara skjuta budbäraren, och sedan låta tidens tand läka alla sår tills föremålet i fråga blir neutralt laddat igen. På så vis blir alla nöjda och glada. Inte sant?