Begränsningar

Jag fascineras alltid av att saker och ting är som de är. Varför råkade de bygga det här huset så att väggen är just här i stället för en liten bit däråt? Hade det inte funnits mer plats inomhus om de bara hade tänkt lite större? Varför byggde de egentligen så smått, när det bevisligen finns plats över för att expandera? Vad orsakade denna begränsning?

För alla saker som är på ett visst sätt så har någon, någonstans, bestämt att gränsen ska gå precis just där. Gränsen mellan att vara milt alkoholpåverkad och att vara tillräckligt full för att begå en rattfylla med minsta möjliga marginal är en konstruerad gräns; gränsen mellan länder är konstruerad; gränsen mellan vad som är och vad som skulle kunna vara är ständigt närvarande men också ständigt försvinnande. Varje gång någon bestämmer sig för att en gräns ska gå där, precis där, så försvinner en möjlighet till förmån för en verklighet. Framtiden är oändlig, men varje beslut är en begränsning av den.

Tänk så mycket som hade varit annorlunda om en enda människa lagt en enda gräns annorlunda för hundra år sedan. Eller femtio - om de hade beslutat att lägga Berlinmuren några meter mer åt det ena eller det andra hållet.

Samtiden är inte som den är med nödvändighet. Brevet må alltid nå sin mottagare, men det är samtidigt ett något begränsat sätt att se på världen. -