Inlägg
Idag sparkar en tre veckors konsumentbojkott mot upphovsrätts/censurfolket igång. Väldigt många av oss har varit igång med en sådan bojkott under en längre tid redan, men det är kul att se att det inte bara är ett personligt ställningstagande utan även något av en folkrörelse.
Så. Om du funderar på att köpa någonting idag - fundera ett varv extra, och tänk efter om du verkligen, verkligen, verkligen behöver detta något. Särskilt om det är något vars införskaffande skulle hjälpa till att finansiera avskaffandet av rättsstaten och demokratin. -
8.2.09
Cinematiska elbilar
Jag funderade en smula på det här med att göra om gamla filmer/teveserier med nya skådespelare och ny teknologi. De flesta gamla filmer fungerar inte i ny version, i och med att de situationer karaktärerna hamnar i inte inträffar i en värld med mobiltelefoner, internet och globala system för produktion och distribution. Klassiska problem så som att protagonisterna inte kan få tag på varandra, att det är svårt att organisera människor i stor skala eller dela ut mat till massorna - är liksom inte relevanta längre. Det var svårt att avboka saker i sista stund på femtiotalet, men idag kan vi göra det med en handviftning; världen förändras.
Men teknologin gör inte bara gamla problem irrelevanta. Den förändrar också dynamiken hos saker och ting. Ta till exempel en biljakt som uteslutande involverar elbilar. Skurken gör sitt bästa för att komma undan från hjälten, som gör sitt bästa för att komma ikapp - allt ackompanjerat av den akuta frånvaron av ljudet från accelererande motorer.
Biljakter fungerar liksom inte i en tid av tysta motorer.
Damn you, teknologisk utveckling! Damn you!
Men teknologin gör inte bara gamla problem irrelevanta. Den förändrar också dynamiken hos saker och ting. Ta till exempel en biljakt som uteslutande involverar elbilar. Skurken gör sitt bästa för att komma undan från hjälten, som gör sitt bästa för att komma ikapp - allt ackompanjerat av den akuta frånvaron av ljudet från accelererande motorer.
Biljakter fungerar liksom inte i en tid av tysta motorer.
Damn you, teknologisk utveckling! Damn you!
I all korthet, del VII
Att köpa en dator är som att köpa billiga kondomer: det kan tyckas vara en rimlig investering nu, men du kommer att ångra dig om nio månader.
6.2.09
Anonymitet
Det är lätt att vara anonym på internätet, sägs det. En av mina läsare tog sig för att avanonymisera mig, och påvisade att det går att hitta mig lite varstans genom att bara söka på 'Sargoth'. Till och med på ansiktsboken, om en är del av Sweden-nätverket.
Det är lätt att tro sig vara anonym på internätet. Men det är inte enkelt att vara det. Det går, men det kräver mer ansträngning än en kanske tror. Det är absolut inte så enkelt som IPRED-folket försöket få människor att tro.
Såvida de inte envisas med att genomföra sitt projekt. Då kommer det att bli busenkelt att bli superanonym, i och med att behovet av att anonymisera sig gått från att ha varit någonting som ett fåtal människor tänkt på till att bli någonting som berör bokstavligen ALLA. I och med övervakningens intåg skapas ett behov av anonymitet, och där efterfrågan dyker upp tenderar tillgång att följa efter. Och i och med att behovet blir så stort, så kommer de verktyg som tas fram för att tillgodose detta att bli så pass enkla att vem som helst kan använda dem.
På den gamla goda tiden, när det bara var 1337-kidsen i mörka källare med persienner av modifierade joltburkar som brydde sig om sådant, kunde verktygen vara komplicerade och oöverskådliga monster till program. När marknaden växer, så att även, säg, den genomsnittlige bilförsäkringsförsäljaren känner sig i behov av anonymiserad kommunikation, så kommer programmen som skrivs för detta ändamål att bli så enkla att även dessa människor kan använda dem. -
Ni kanske ser var tankefelet i IPRED-folkets logik ligger?
Det är lätt att tro sig vara anonym på internätet. Men det är inte enkelt att vara det. Det går, men det kräver mer ansträngning än en kanske tror. Det är absolut inte så enkelt som IPRED-folket försöket få människor att tro.
Såvida de inte envisas med att genomföra sitt projekt. Då kommer det att bli busenkelt att bli superanonym, i och med att behovet av att anonymisera sig gått från att ha varit någonting som ett fåtal människor tänkt på till att bli någonting som berör bokstavligen ALLA. I och med övervakningens intåg skapas ett behov av anonymitet, och där efterfrågan dyker upp tenderar tillgång att följa efter. Och i och med att behovet blir så stort, så kommer de verktyg som tas fram för att tillgodose detta att bli så pass enkla att vem som helst kan använda dem.
På den gamla goda tiden, när det bara var 1337-kidsen i mörka källare med persienner av modifierade joltburkar som brydde sig om sådant, kunde verktygen vara komplicerade och oöverskådliga monster till program. När marknaden växer, så att även, säg, den genomsnittlige bilförsäkringsförsäljaren känner sig i behov av anonymiserad kommunikation, så kommer programmen som skrivs för detta ändamål att bli så enkla att även dessa människor kan använda dem. -
Ni kanske ser var tankefelet i IPRED-folkets logik ligger?
4.2.09
Parallelläsning, del två
Det är vårtermin. För många innebär det en förberedelse inför sommaren, en sista termin innan examen, en inledning på en mångårig utbildning eller någon slags blandning av dessa. För min del innebär det, så som traditionen bjuder, en hel del överarbete och en massa poängtagande.
Precis som förra vårterminen läser jag mer än de sedvanliga tjugo** poängen. Min stora plan är att, när sommarlovet inträffar, ha orkat mig igenom en grand total av trettiofem*** poäng (plus fem poäng till om jag fixar den där omtentan om medeltida litteratur).
Ämnena den här gången blir, i kronologisk ordning, retorik, konstvetenskap och religionssociologi. Och eventuellt litteraturvetenskap. För de av er som läst länge nog att vara vana att tänka på terminen som beståede av fyra block ser planen ut så här: retorik 1-4, konst 2-3, religionssociologi 3-4 och littvet som fristående tenta i slutet av block två.
Phew.
Tankefel? Inte alls. Så som jag sade i del ett för ack så länge sedan så är det fullt rimligt. Det är bara rimligt om jag inser att jag inte kan göra det samtidigt som jag gör, tja, någonting som helst annat. Television ut, grannar ut, långa shoppingresor till Ullared ut, episka pokerkvällar, fjortonsidiga bloggposter om nyansskillnaderna mellan Thoreaus och Hardys prosa, släktingars namnsdagskalas, djupa relationsbyggande midnattskonversationer med mina nära och kära över otaliga koppar te - ut, ut, ut, ut.
Det största tankefelet en kan göra är att tro att en har tid. Tiden är kortare än en tror, och flyktigare än den borde vara, och, inte minst, ständigt på väg någon annan stans. Tid finns, men bara om en gör sig av med allt det där andra som tar upp den. Det finns alltid tusen och åter tusen saker som en gör som en egentligen inte behöver göra, och att rensa ut dem ur sin kalender är att göra sig själv en oerhörd välgärning.
Det blir kul.
*Från och med nu tänker jag stjäla en konvention, och markera den första noten två gånger, den andra tre osv. Av uppenbara skäl. *ler*
** Jag började läsa för Länge Sedan, när en termin var tjugo poäng snarare än trettio. Det gamla systemet att räkna på fastnade, och en fempoängare är en fempoängare är en sjuochenhalvpoängare. Finns inget sätt att komma ur det, bara att leva med det.
*** Femtiotvå och en halv. Eventuellt plus sjuochenhalv.
Precis som förra vårterminen läser jag mer än de sedvanliga tjugo** poängen. Min stora plan är att, när sommarlovet inträffar, ha orkat mig igenom en grand total av trettiofem*** poäng (plus fem poäng till om jag fixar den där omtentan om medeltida litteratur).
Ämnena den här gången blir, i kronologisk ordning, retorik, konstvetenskap och religionssociologi. Och eventuellt litteraturvetenskap. För de av er som läst länge nog att vara vana att tänka på terminen som beståede av fyra block ser planen ut så här: retorik 1-4, konst 2-3, religionssociologi 3-4 och littvet som fristående tenta i slutet av block två.
Phew.
Tankefel? Inte alls. Så som jag sade i del ett för ack så länge sedan så är det fullt rimligt. Det är bara rimligt om jag inser att jag inte kan göra det samtidigt som jag gör, tja, någonting som helst annat. Television ut, grannar ut, långa shoppingresor till Ullared ut, episka pokerkvällar, fjortonsidiga bloggposter om nyansskillnaderna mellan Thoreaus och Hardys prosa, släktingars namnsdagskalas, djupa relationsbyggande midnattskonversationer med mina nära och kära över otaliga koppar te - ut, ut, ut, ut.
Det största tankefelet en kan göra är att tro att en har tid. Tiden är kortare än en tror, och flyktigare än den borde vara, och, inte minst, ständigt på väg någon annan stans. Tid finns, men bara om en gör sig av med allt det där andra som tar upp den. Det finns alltid tusen och åter tusen saker som en gör som en egentligen inte behöver göra, och att rensa ut dem ur sin kalender är att göra sig själv en oerhörd välgärning.
Det blir kul.
*Från och med nu tänker jag stjäla en konvention, och markera den första noten två gånger, den andra tre osv. Av uppenbara skäl. *ler*
** Jag började läsa för Länge Sedan, när en termin var tjugo poäng snarare än trettio. Det gamla systemet att räkna på fastnade, och en fempoängare är en fempoängare är en sjuochenhalvpoängare. Finns inget sätt att komma ur det, bara att leva med det.
*** Femtiotvå och en halv. Eventuellt plus sjuochenhalv.
1.2.09
Kollektivt, del två
Min gode vän Livsagnostiker skrev ett svar på mitt inlägg om klass. Hen är en aning skeptisk till det hela, och vill framhäva att det finns fler faktorer än klass som avgör en människas utbildningskarriär. Hen framför många argument mot min tes, varav de flesta är av biografisk art.
Det stora pedagogiska problemet med sociologi är att dess ämnesområde inte är helt intuitivt. Ett levnadsöde, en biografi, är intuitivt förståelig, om än inte helt begriplig i alla dess detaljer. Det har en början, ett slut och ett antal år därimellan där allt det viktiga händer. Det är också ogiltigt som sociologiskt studieobjekt. Psykologiskt, ja, men inte sociologiskt. Först när en samlar ihop ett större antal levnadsöden, översätter dem till statistiska mätenheter och finner att det finns vissa likheter och skillnader så blir det sociologi.
Sociologi är studiet av vad som händer när ett större antal människor samlas och samverkar i ett och samma samhälle. Det som händer är inte alltid ett resultat av de enskilda individernas målsättningar, förhoppningar och livsförståelser. Det kollektivt hela är mer än en summa av dess individuella delar. Sociologi är studiet av detta mervärde, denna effekt som uppstår av att människor samlas.
Vadan denna utläggning om sociologins väsen? Hur kom det in i bilden?
Klass är ett sociologiskt begrepp. Det är ett verktyg för att kunna utröna vad som händer när tusentals, tiotusentals, miljontals individuella människor gör, även om inte någon enda av dessa individer egentligen har som uttrycklig målsättning att detta händer. Det är ett begrepp som kan användas för att påvisa att det, över lag, tenderar att finnas fler människor av ett visst slag inom vissa områden än vad ren statistisk slumpmässighet skulle ge vid handen.
Min vän framför tre biografiska argument mot tesen att det finns ett samband mellan klass och utbildning. Det försätter mig i en något besvärlig situation, eftersom våra utsagor sker på olika nivåer. Sociologin säger att det finns ett påtagligt positivt statistiskt samband mellan klass och sannolikheten att träda in i den högre utbildningens värld. Min vän kontrar med att det faktiskt finns människor som är deklassé och ÄNDÅ går på universitetet. Det ena säger inte emot det andra, och det andra säger inte emot det ena. Påståendena ligger på olika nivåer, handlar om olika saker; vi talar förbi varandra, och bollen ligger hos mig. Vad säga?
Bollen är din.
Det stora pedagogiska problemet med sociologi är att dess ämnesområde inte är helt intuitivt. Ett levnadsöde, en biografi, är intuitivt förståelig, om än inte helt begriplig i alla dess detaljer. Det har en början, ett slut och ett antal år därimellan där allt det viktiga händer. Det är också ogiltigt som sociologiskt studieobjekt. Psykologiskt, ja, men inte sociologiskt. Först när en samlar ihop ett större antal levnadsöden, översätter dem till statistiska mätenheter och finner att det finns vissa likheter och skillnader så blir det sociologi.
Sociologi är studiet av vad som händer när ett större antal människor samlas och samverkar i ett och samma samhälle. Det som händer är inte alltid ett resultat av de enskilda individernas målsättningar, förhoppningar och livsförståelser. Det kollektivt hela är mer än en summa av dess individuella delar. Sociologi är studiet av detta mervärde, denna effekt som uppstår av att människor samlas.
Vadan denna utläggning om sociologins väsen? Hur kom det in i bilden?
Klass är ett sociologiskt begrepp. Det är ett verktyg för att kunna utröna vad som händer när tusentals, tiotusentals, miljontals individuella människor gör, även om inte någon enda av dessa individer egentligen har som uttrycklig målsättning att detta händer. Det är ett begrepp som kan användas för att påvisa att det, över lag, tenderar att finnas fler människor av ett visst slag inom vissa områden än vad ren statistisk slumpmässighet skulle ge vid handen.
Min vän framför tre biografiska argument mot tesen att det finns ett samband mellan klass och utbildning. Det försätter mig i en något besvärlig situation, eftersom våra utsagor sker på olika nivåer. Sociologin säger att det finns ett påtagligt positivt statistiskt samband mellan klass och sannolikheten att träda in i den högre utbildningens värld. Min vän kontrar med att det faktiskt finns människor som är deklassé och ÄNDÅ går på universitetet. Det ena säger inte emot det andra, och det andra säger inte emot det ena. Påståendena ligger på olika nivåer, handlar om olika saker; vi talar förbi varandra, och bollen ligger hos mig. Vad säga?
Bollen är din.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)