12.5.08

Television

Ibland händer det att televisionens effekt på våra barn kommer på tal. För det mesta handlar det om våld: gör de våldsamma programmen på teven våra barn våldsammare, (Y/N)? Ibland, men mer sällan, handlar det om att barn av idag ser mer av världen på en kväll än vad barn av igår såg under hela sina liv: gör nyheterna, naturprogrammen och debatterna på teven våra barn smartare (Y/N)?

Fokus hamnar oftast på det innehåll som förmedlas genom televisionsmediet. Sällan - utanför det akademiska - sägs det någonting om vad televisionen som medium tillför i och med sig självt. Eller, annorlunda uttryckt, hur saker och ting får ett visst utseende genom att vara på teve. Oavsett vad det är som visas, så visas det på ett visst sätt, på vissa villkor.

Ett sådant villkor är att programmen går specifika tidpunkter på specifika dagar, och ve den som råkar missa denna tidpunkt! Förvisso går det att komma runt det när det gäller amerikanska teveserier (i sann piratanda) genom att ladda hem dem, eller med videoapparatur (också, om än något överspelat, i sann piratanda) genom att spela in den och titta i efterhand, men när det gäller sådana saker som går live (melodifestivitererna) eller inte finns tillgängligt på annat vis (ordjakten), så lyckas televisionen med närmast militaristisk precision samordna miljontals människor till en och samma aktivitet.

Ty tevetittande är en aktivitet. Den kräver vissa saker av sina utövare, så som uppmärksamhet, stillastående, intresse och en akut förmåga att låta bli att göra någonting annat intressant under tiden. Det spelar ingen roll vilket program det råkar vara just när en tittar - samma saker krävs vad som än visas, och samma effekt uppnås av denna aktivitet vilket program som än råkar hända.

Joggning resulterar i träningsvärk och bättre kondition; läsande resulterar i en mer abstrakt bild av världen och en ökad ordförståelse; tevetittande resulterar i - ja, vad?

Jag gav upp tevetittande för några år sedan, så jag vet inte riktigt vad dess effekt är. Jag vet dock att jag tenderar att se världen på ett annat sätt än mina mer televiserande vänner, och att Aftonpressens löpsedlar tenderar att vara brutalt ointressanta, då deras huvudämne tycks vara Bonde söker fru. Och än mer vet jag att jag har kartongvis med tid över till att göra ganska precis vad som helst, eftersom jag inte absolut måste vara hemma och vaken vid vissa tidpunkter för att se bästa spännande avsnitt av Robinson eller dylikt.

Tankefelet jag vill banka på är tendensen att se televisionen som ett slags naturligt givet, någonting oproblematiskt och vardagligt. På tendensen att, utan att vara särskilt kritisk, utöva aktiviteten tevetittande utan att fundera närmare på dess effekter. På tendensen att, vid eventuella debatter om teveprogrammens inflytande på barn och unga, glömma bort att det faktum att många av samma barn och unga spenderar flera timmar om dagen tittandes på teven, och att dessa timmar i sig själva har en större påverkan på dem än vilket program som helst. -

2 kommentarer:

  1. Tänkte skriva "välkommen till klubben" men insåg snart att det är jag som borde välkomnas till klubben. Jag har ju bara aktivt undvikit tv i runt ett år (ingen aning om hur länge sedan det var).

    SvaraRadera
  2. Skönt att veta att jag inte är ensam. ^^

    Det värsta är att när undvikandet har skett ett tag, så börjar det uppenbaras hur central teve-apparaturen är i människors hem. Dumburken står i mitten, sedan står allting organiserat kring den, men ingen tycks reagera på det.
    Vad människor som besöker mig i mitt lilla obebodda kollektiv reagerar på är att jag inte har någon teve alls. Över huvud taget. Om de måste sova över, så närmast vrider de sig av ångest över att inte kunna titta in på det Senaste...
    Obehagligt.

    SvaraRadera